LSS-reformen är en av 1900-talets monumentala demokratireformer. Allt färre personer minns tiden innan. Institutionernas förtryck, ofriheten, förringandet och föraktet. Att personlig assistans som lagen först formulerades i första hand handlar om demokrati och medborgarskap har på senare år fått stå tillbaka för å ena sidan en aldrig sinande debatt om skenande kostnader och fusk. Å den andra krav på ökad kontroll och kartläggning av den assistansberättigades liv. Demokrati är inte längre något vi kan ta för givet, det måste få kosta och är något vi måste ta strid för.
Utgångspunkt för vårt arbetssätt är orubbligt. Reformen handlar om demokrati och så måste också din assistans utformas. Detta kan bara ske genom att djupt involvera dig i verksamheten, oavsett funktionsvariationer och ålder. Det betyder inte merarbete för dig eller dina anhöriga. Tvärtom menar vi att:
Delaktighet i din assistans handlar inte om vad du gör – utan vad du vet.
Målet för vårt arbete är att du ska veta lika mycket om din assistans som vi gör. För när du gör det, har vi uppnått tre saker. 1) Maktförhållandet mellan anordnaren och den assistansberättigade utjämnas. Och som jämställda parter är det lättare att ställa krav och påverka din assistans. 2) Med kunskap kan du också mycket enklare styra och planera ditt liv som du vill. 3) Dessutom har vi gemensamt upprättat ett förtroende som skapar förutsättningar både för framgång och långsiktighet. För det är med förtroende som med demokrati, något vi måste jobba med och hålla levande.